Historia


En gång för mycket länge sedan nåddes en persisk yngling av ryktet att hans älskade fästmö blivit dödad. Ynglingen tog då sin favorithäst och galopperade rakt ut över kanten på en klippa. Han dog omedelbart. Där hans blod sipprade ner i marken växte klara, röda tulpaner upp.

Så säger sägnen, och det är därför som röda tulpaner representerar en kärleksförklaring på blomsterspråket. Detta var på den tiden då tulpanerna inte hade kultiverats, utan växte fritt på stäpperna från Medelhavet till Kina. Vi vet väldigt lite om denna period i tulpanens historia. Det är först när turkarna började odla och förädla tulpanerna på 1500-talet som vi kommer in i handlingen.
 

Sultanen Suleiman den förste, som då härskade i Turkiet, älskade allt som växte. Mest älskade han tulpaner, och tack vare honom blev tulpanen en symbol för hela hans rike. Så när diplomater och handelsmän kom till huvudstaden Konstantinopel kunde de inte undgå att fägnas av blomsterprakten.



Belgaren Clusius, som senare emigrerade till Holland, fick några tulpanplantor av en vän som vistades i Konstantinopel. Därmed hade tulpanen kommit till Europa. Tulpanen ansågs då som en exotisk, fascinerande och sällsynt företeelse. Intresset växte ikapp med blommorna. Och priserna likaså. Tulpanodling blev en hobby för de extremt rika, som kunde betala upp till 50.000 kronor för ett par lökar.


Kulmen nåddes i mitten av 1600-talet. Då började städerna att införa förbud mot spekulation, och prisrna sjönk drastiskt. Men tulpanerna uppskattades ändå lika mycket på grund av sin skönhet. De mest populära var de med fläckiga och strimmiga blad. Man ser ofta dessa slags tulpaner på samtida holländska oljemålningar. Nu var detta inte något naturligt utan hade sin orsak i ett virus som förändrade tulpanernas utseende till det, som det då tycktes bättre. Sådana virus är nuförtiden utrotade, och vi har andra skönhetsideal.

Från Holland fortsatte sedan löken sitt segertåg över Europa, och de som var mest benägna att ta rariteten till sitt hjärta var kungahusen. Vid franska hovet utbröt en tulpanhysteri, och damerna bar de dyraste exemplaren i sina dekolletage.

Men en revolution och Napoleons invasion av Holland gjorde att man fick annat än tulpaner att tänka på i Frankrike, och i hela Europa. Och så småningom började tulpanerna betraktas med andra ögon.

Fortfarande läggs dock lika stor omsorg ner på drivning, kultivering och skötsel. Skillnaden är att nu älskas tulpanerna inte bara i Turkiet utan även i Toronto, Turin och Töreboda.